En helt fantastisk majmorgon med sol, värme, blå himmel och fågelsång. Är man då ledig och dessutom har hundsällskap finns det ju bara en sak man vill göra: dra till skogs! Jag har fortfarande några besöksmål kvar i Ekomuseum Bergslagen och idag föll valet på Schisshyttans vandringsled.
Här var det full aktivitet redan på 1500-talet. Då ägde Gustav Vasa och hans söner en hytta här, och sedan dess har platsen använts om och om igen. Järn har bytts mot silver, masugnar har byggts och rivits när nästa tid tagit vid. Det pågick ända fram till 1922 när den sista hyttan stängdes.
Jag tycker extra mycket om leder som letar sig fram bland gamla lämningar. Det känns som att tiden liksom viker sig, så att dåtid och nutid existerar samtidigt. Här bland vitsipporna där fågelsången är det enda som hörs, spankulerar vi omkring, hunden och jag. Det är en enorm kontrast mot när hyttan levde; då var masugnen igång dygnet runt med hetta, rök och dån. Ett hårt och slitsamt liv, så långt ifrån den här friden man kan komma.
Idag är det tyst, och det mesta är borta – men inte känslan. Den sitter kvar i marken. Överallt finns spåren efter smedjor, stålverk, dammar och bostäder som kantar stigen. Det är intressant att föreställa sig hur det en gång var med liv, arbete och rörelse överallt.
Tyvärr blev det en kort tur för oss idag. Vi stoppades på flera ställen av omkullfallna träd som låg som plockepinn över stigen. Hade jag varit ensam hade jag nog jobbat mig runt dem, men med en hunddam som börjar bli till åren kommen och inte så smidig (som om jag är det, haha, men ni fattar) kändes det inte som en bra idé.
En kort sväng som sagt, men jag ser fram emot att komma tillbaka och gå hela rundan när stigen är fri. Det är verkligen fantastiskt fint här!
Schisshyttans vandringsled är en del av fantastiska Ekomuseum Bergslagen och på hemsidan hittar du information och ledkarta.
Det kändes ju lite snopet att hela den turen inte blev av, så jag bestämde mig för att vi skulle gå en bit längs Sméleden. Det började finfint, vackert längs vattnet och genom mysig skog, sen…blev det så blött tvärs över leden att det enda sättet att ta sig vidare hade varit att blöta ner fötter, skor och tassar. Det lockade inte så vi vände och gick tillbaka. Oh well. Det var fint så länge det varade! Jag har nu två fina leder att se fram emot en annan dag, en torrare dag då förhoppningsvis nån också har varit ute och sågat trillade träd i smådelar. 🙂
